s. 56 och 57
"Jag bet mig i läppen igen, det här kändes läskigare än jag ville erkänna. "Kan du inte hänga på? Snälla? Om jag ringer dig när jag cyklar från Danvikshemmet, så syns vi där?" Bianca skakade på huvudet. "Jag tror att jag jobbar bäst härifrån." Hon lät så allvarlig att jag började tro att hon såg på det här som ett riktigt jobb. "Vi är inga poliser, det vet du va?" sa jag."