Inlägg

s. 56 och 57

"Jag bet mig i läppen igen, det här kändes läskigare än jag ville erkänna. "Kan du inte hänga på? Snälla? Om jag ringer dig när jag cyklar från Danvikshemmet, så syns vi där?" Bianca skakade på huvudet. "Jag tror att jag jobbar bäst härifrån." Hon lät så allvarlig att jag började tro att hon såg på det här som ett riktigt jobb. "Vi är inga poliser, det vet du va?" sa jag."

s. 36

"Om lärarna hade kunnat tänka sig att maila proven till henne hade de troligen märkt att hon fortfarande var eleven som fick nästan alla rätt."

s. 27

"Jag berättade för henne om vad som hade hänt i aulan, och med ens föll alla bitar på plats. Det var för den här stunden jag hade ställt mig upp och sagt ifrån till rektorn. För att få berätta för mormor."

s. 10

"Jag minns så väl hur det var när jag var i er ålder." Paula Robertsson lade huvudet på sned och log som om vi alla förstod varandra. "Jag minns att jag tyckte att killarna som gick i samma klass som mig var såå barnsliga. Som om de stannat kvar i mellanstadiet. De höll på och ... höll på. Som killar gör. Och det var därför jag tänkte att vi kunde ha det här snacket tillsammans, alla ni och jag. Lite som ett samtal tjejer emellan ..."